Doin' da ghetto style

Jag lyckades på dagens avdelningsmöte, i en presentation som inte ens var 5 minuter lång, klämma in bl a både "dudes" och "peepz". Det känns seriöst. Antecknar detta på min lista med saker att ta upp som underlag till eventuell löneförhöjning.

Gratis är gott

Så vi sitter i VIP-salongen på Bergakungen och väntar på att filmen ska börja. Daniel krafsar i popcornkartongen. I min popcornkartong.
Jag: Var är dina popcorn?
D: Jag tog inga popcorn.
J: Tog du inga popcorn?!
D: Nej, jag bar ju en skål med godis.
J: I ena handen, ja!
D: Ja...
J: Det är GRATIS med popcorn här!
D: Jag vet det.
J: Och ändå tog du inga?!
D: Nej. Du tog ju.
J: SÅ DU ÄTER MINA?! FAST DE ÄR GRATIS?
D: Du kan ju alltid gå och hämta en till om du tror att det inte räcker.
J: JA!
*sprintar iväg, hämtar mer popcorn, äter för mycket och får ont i magen*

Glad midsommar!

Messade syster förut och önskade henne en glad och rynkig midsommar. Så kan det gå när telefonen tror att den är bättre på svenska än vad man själv är.

Dagens träningspass. Nu med undertexter

Idag tyckte jag att det kändes som en bra idé* att låta lunchträningen bli en liten löpbandssession på en mil**. Det var rätt längesedan sist*** och jag tänkte att det kunde bli en bra avslutning på veckan**** samtidigt som jag fick testspringa i mina nya odämpade skor*****. Jag hade jättebra peppmusik****** i öronen och Top Model******* framför ögonen. Det gick lätt i 9 kilometer********, men den sista blev lite tung*********. Löste sig dock lätt med lite mer ösig peppmusik********** och jag var faktiskt inte ens särskilt slut *********** när jag var klar.

Jag verkar dock inte vara gjord för att springa så långa distanser. När jag kom tillbaka till jobbet kunde jag sitta ungefär en halvtimme innan jag blev skakig************, illamående************* och var tvungen att vila en stund**************. Men det är lugnt, nu mår jag bra igen***************. Och jag ska försöka komma ihåg att det kanske inte är helt optimalt för mig att springa så långt****************.

* Skulle visa sig vara helt fel
** "Liten" är ett något svävande begrepp i min värld
*** Ett halvår, minst
**** Som sagt, helt fel
***** Det ska vara svinbra om man är duktig på framfotalöpning, vilket jag inte är, men det gick okej ändå
****** Sabaton
******* Säsong 7 som jag såg för, uhm....tionde gången?
******** Faktiskt
********* Som sagt, ett något svävande begrepp
********** Sean Banan
*********** Faktiskt
************ Tänk Parkinsons
************* Det enda ätbara jag kunde tänka på utan att vilja hulka var "äpple"
************** Det vill säga lägga mig i en soffa på kontorets vilorum, somna och dregla för att sedan inte vara bättre när jag vaknade
*************** Förmodligen för att jag ätit som en häst för att ersätta allt jag förlorat
**************** Det kommer vara glömt i nästa vecka

Ny design

Det behövdes något nytt och fräscht (och ljust) här. Jag kände det. Egentligen känner jag att det behövs ett nytt bloggnamn och definitivt en ny banner också, men det kommer väl så småningom. Babysteps.

(Okej, jag kände det faktiskt, men det har jag gjort länge utan att få tummen ur. Största anledningen till att det faktiskt blev av nu är att det är bout imorgon igen och jag behövde som vanligt något att pilla med för att inte kissa på mig av nervositet.)

Det är inte jag, det är du

Började fundera lite mer på det här ämnet efter att ha läst ett inlägg av Josefine. Jag får tyvärr inte alltför sällan höra att jag ser sur ut. Det har jag fått höra länge, jag vet om att jag tydligen gör det. Faktum är ändå att jag faktiskt inte särskilt är ofta sur, jag råkar bara se ut så när jag till exempel är koncentrerad, eller tänker, eller helt enkelt bara inte ler eller skrattar. Av samma anledning kanske jag inte pratar så mycket, för att jag är koncentrerad på eller inne i någonting. Det är uppenbarligen också surt. Tydligen är det så enormt irriterande/provocerande/bara allmänt jobbigt för folk att de känner att de behöver påpeka det för mig. Det, om något, gör mig faktiskt sur. Jag vet inte riktigt varför det spelar dem någon roll hur jag ser ut, dessutom rör det sig ofta om folk som sett mig så många gånger att de för det första borde veta att jag oftast ser ut så här och för det andra då inse att så ofta är i princip ingen sur.

Det finns dock en sak som gör mig ännu surare och det är när man, efter sisådär en halv eller en hel dag får frågan "hur är läget?" och jag svarar något i stil med bra, fint, inte så dumt. Och så kommer svaret "Vad bra, för du verkade så himla sur förut"*. DÅ blir jag sur. På en millisekund. Det finns nämligen två möjliga scenarion som kan ha utspelat sig "förut".
1. Jag var inte sur. Då har personen alltså enbart gått och stört sig på hur jag ser ut igen. För att jag inte varit leende och glad när jag med största sannolikhet tänkt på något helt annat än saker som får en att fnissa och kanske inte sagt något för att jag hade fullt upp med annat.
2. Jag var sur. Och så har jag kommit över det nu, för nu är det ju bra, fint, inte så dumt. Då blir jag helt plötsligt påmind om att jag var sur förut och så tänker jag på det igen, samt inser att personen eventuellt stört sig på hur jag sett ut då.

Jag lovar att jag ler och skrattar när jag är glad. Men ibland bara är jag, helt enkelt, för precis på samma sätt som folk inte kan vara sura hela tiden kan de inte heller vara glada hela tiden. Då kommer jag se ut som jag vanligtvis gör. Det är så här. Är det jättejobbigt är jag rädd att du får titta åt ett annat håll.

*OBS, inte på ett "vad skönt att du är gladare nu"-sätt, herregud, det skulle jag väl självklart uppskatta. Nä, det är mer på ett "det ser så tråkigt ut när du ser ut sådär och lite jobbigt är det också"-sätt.